Redan efter en kort stunds salsande känner jag hur det börjar bubbla i kroppen. Ibland kan känslan infinna sig redan innan jag börjat. Det räcker liksom med tanken på hur härligt det ska bli. Inte helt självklart att få min 1,80-kropp att göra som jag (och danskavaljeren) vill, men ibland gör även fullriggare förvånansvärda girar.
När jag var nybörjare på dansgolvet brukade jag ofta dansa med en otroligt tålmodig kille. En kväll på väg hem från dansen sa han helt nöjd: "Karin! Idag har jag bara en fläskläpp!". Vågar faktiskt inte berätta hur han såg ut när vi kom hem de kvällar jag lyckades få in flera klockrena träffar med armbågar och knytnävar.
För att få ner adrenalinnivån har jag suttit en stund med pärlorna. Alltid lika effektivt.
3 kommentarer:
det börjar bli spännande att kolla i brevlådan nu. Nyfiken på donutsen/donötterna/donuttarna, eller hur man nu säger.
Hahaha... roligt att läsa din blogg. Är på jobbet nu och kan inte läsa min mail, men hoppas att du har sett mailet som jag har skickat till dig imorse innan jag stack till jobbet.
Jag hör av mig när jag kommer hem från jobbet ikväll igen.
Karin! Du skulle inte kunna spela in en liten video från nästa salsatillfälle och lägga ut den på Youtube så att jag och Anna kan få se fläskläpparna live!!! Jag har nämligen hört att man kan hitta roliga dansvideos där...
Dina donutshalsband är fantastiska!
Kram Petra
Skicka en kommentar