måndag 31 mars 2008

En pärlnörds bekännelser...










Det är bara att erkänna. Har blivit värsta pärlnörden. Kan sitta i timmar och leta på nätet efter vackra pärlor. När jag närmar mig ett fynd ökar pulsen markant. Ljuden runt mig liksom försvinner, kanske övergår i ett öronsus och jag hör till slut bara mitt eget hjärta bulta. När det är riktigt illa börjar jag dessutom småsvettas.
(Påminner faktiskt lite om det fysiska tillstånd som Daniel Craig försätter mig i...)

2 kommentarer:

Smycka dig sa...

det händer att detta dilerium dyker upp för mig ibland..satt som en galen på tradera igår till 01,30på natten och letade en 50-60 tals vas;D hihi blev nog smått tokig...

Jag har dille just nu på det gamla, jag har ju just nu smyckes kurs på jobbet och jag bara blir sugen på att göra luffarslöjd..fast det är ju ett ganska likt pyssel som smycken;)

Ha det bäst
Kram
Lotta

PetraO sa...

Kan känna igen känslan - fast med vackra garner! Kram